En ordförandes tankar i avtalsrörelsetid (av Ola Gäverth)

Ett avtal för journalisterna på dagstidningsområdet är klart, fyra avtal är kvar att förhandla, bland annat gamla SRAO-avtalet för journalisterna vid SR, SVT, UR och SRF.

Jag är säker på att avtalsförhandlingarna på vårt område kommer att bli en lång försvarskamp för det avtal vi har och som vi på olika sätt redan betalt för. Avtalet är relativt nytt och rejält genomarbetat under 2007 års avtalsrörelse vilket känns mycket märkligt att arbetsgivarenparten bara tre år sedan vill dra ett pennstreck över. Jag ställer mig ofta frågan vem som styr vem. Är inte SR medlem i en arbetsgivareorganisation som ska stödja medlemsföretagen? Eller är det helt enkelt ”Medieföretagen” som dikterar villkoren för sina medlemsföretag?

Arbetsgivaren vill att vi ska jobba längre dagar och inte kunna "vinna" något på enstaka röda dagar. Istället vill de lägga ut arbetstiden på alla årets dagar. Fånigt och riktigt snålt! Ser ledningen inte det jag ser? Ser de inte hur många medarbetare skippar raster och lunch för att ständigt vara jourberedda? Ser de inte hur jobbmobilerna gör att vi är i ständig jour? Detta är det stora arbetsmiljöproblemet, att medarbetare jobbar mer än de ska, att de känner sådan press att de jobbar på fritid för att hinna med att göra ett bra jobb, att de inte hinner återhämta sig.

För mig är det en självklarhet att alla är mogna att vara med och lägga sitt schema och därigenom kunna få ihop yrkesliv, ett aktivt fritidsliv fyllt av intryck och berikning som SR kan dra nytta av. Jag undrar så på varför arbetsgivaren kräver att få bort den regeln ur kollektivavtalet? Varför måste de agera envåldshärskare i förläggning av arbetstid?

Yrkesutbildningarna FOJO och Nordisk Journalistcenter, drivs med stöd av staten, gratis utbildningar för oss journalister. Våra företaget kan bara tacka och ta emot. Vi medarbetare bestämmer själv vilken inriktning vi önskar förkovra oss i. Det ger företagets mångfald! Istället kommer arbetsgivareparten till förhandlingsbordet och hävdar att de SKA HA MAKTEN att bestämma vilka utbildningar som behövs och att DE VILL ÄGA RÄTTEN ATT PEKA UT VILKA som ska få gå. Det är ett omodern och förlegad syn på chefskapet i en tid där andra företag belönar mångfalden och ledare som coachar personalen att nå uppsatta mål. (Jodå, det finns sådana chefer på SR men det moderna ledarskapstanken verkar inte genomsyra företagets grundtanke.)

När det kommer till avtalets längd kan vi nog räkna med att även vårt blir tvåårigt.

Procentsatsen i tidningsavtalet på 3.5% är nog vägledande även i våra förhandlingar även om den pågående lågkonjunkturen påverkar SR:s ekonomi positivt. SR har flera miljoner på banken samt får en uppräkning på tre procent i år. Någon gång borde arbetsgivaren satsa på personalen och NU är en BRA tid för det!!!

Även inom public serviceområdet kan vi nog se delaktighet i flera arbetsgrupper under året. Det känns bra! Inte ska väl en avtalsrörelse bara ske under ett fåtal affekterade månader utan kunna pågå i samförstånd och samarbete under en längre tid.

Tro inte att det kommer att bli en lätt kamp!
Känn att du behövs! Tillsammans står vi starkare!